Enligt arbetstidslagen får du jobba högst 50 timmars allmän övertid per kalendermånad och sammanlagt högst 200 timmar per kalenderår. Utöver det kan arbetsgivaren i vissa fall ta ut ytterligare 150 timmars extra övertid. Räknar man in den ordinarie arbetstiden gäller dessutom ett snittak: den sammanlagda arbetstiden får i genomsnitt inte överstiga 48 timmar per vecka.
Har din arbetsplats kollektivavtal kan andra gränser gälla i stället, så det första du bör kontrollera är om ditt anställningsavtal hänvisar till ett sådant.
Hur mycket övertid får man jobba per vecka enligt arbetstidslagens regler?
Ordinarie arbetstid för en heltidsanställd arbetstagare är normalt högst 40 timmar per vecka. Övertid är den tid du arbetar utöver detta, och arbetstidslagen delar upp den i två kategorier: allmän övertid och extra övertid.
Den allmänna övertiden är huvudregeln och gäller alla arbetsgivare utan särskilt tillstånd. Den får uppgå till högst 50 timmar per kalendermånad, men aldrig mer än 200 timmar sammanlagt under ett kalenderår. Redan en enda tung månad kan alltså äta upp en fjärdedel av hela årets utrymme för hur mycket du får arbeta utöver ordinarie tid.
Övertid ska dessutom vara en följd av särskilda skäl, till exempel oväntad sjukfrånvaro eller en oförutsedd arbetstopp, inte ett sätt att permanent lösa ett bemanningsunderskott. Är det din arbetsgivare som begär övertiden handlar det om beordrad övertid, där du normalt inte kan vägra men kan ange giltiga skäl till varför just du inte är lämplig den gången.
Extra övertid – avvikelser från arbetstidslagen
Räcker inte de 200 timmarna allmän övertid till finns en ventil: extra övertid på ytterligare högst 150 timmar per kalenderår. Den får tas ut som en avvikelse från arbetstidslagens vanliga gränser, men bara om det finns särskilda skäl som inte gick att lösa på annat sätt, till exempel genom att anställa mer personal eller omfördela arbetsuppgifter. En sådan avvikelse kräver antingen en överenskommelse med den lokala fackklubben eller tillstånd från Arbetsmiljöverket. Extra övertid är alltså ett undantag från ett undantag, inte en rutinmässig påbyggnad av den allmänna övertiden.
Så länge får du jobba per vecka – arbetstid, raster och pauser
Utöver de rena övertidstaken finns ett generellt tak för den sammanlagda arbetstiden, det vill säga ordinarie arbetstid plus övertid tillsammans. Den får i genomsnitt vara högst 48 timmar per vecka, beräknat över en period på fyra månader. Det innebär att enstaka veckor kan bli betydligt längre än 48 timmar, så länge de vägs upp av lugnare perioder inom samma fyramånadersfönster.
Som arbetstagare har du också rätt till rast under arbetsdagen: minst en rast efter maximalt fem timmars arbete, och den tiden räknas normalt inte in i arbetstiden. Utöver rasten ska du kunna ta kortare pauser vid behov. Raster och pauser fungerar som ett skydd mot alltför lång sammanhängande arbetstid, oavsett hur mycket övertid som i övrigt är tillåten.
Rätt till dygnsvila, veckovila och nattarbete
Lagen ställer också krav på vila mellan arbetspassen:
- Dygnsvila: minst 11 timmars sammanhängande vila under varje period om 24 timmar.
- Veckovilan: ska vara minst 36 timmars sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar.
Särskilda regler gäller även vid nattarbete, där arbetstiden under varje 24-timmarsperiod normalt inte får överstiga 8 timmar i genomsnitt för den som regelbundet arbetar minst tre timmar av sitt dagliga arbetspass nattetid. Dessa viloregler gäller parallellt med övertidstaken och kan inte kompenseras bort bara för att övertiden i sig ryms inom de tillåtna timmarna.
Kollektivavtal och avtal om övertidsersättning – vad gäller?
De flesta svenska arbetsplatser med kollektivavtal har egna avtal om övertid som ersätter arbetstidslagens gränser, ofta framförhandlade av fackförbund som Unionen, IF Metall eller Kommunal. Ibland är kollektivavtalets tak lägre än lagens, ibland högre med annan beräkningsperiod, och övertidsersättningen för både vanlig och kvalificerad övertid skiljer sig ofta från lagens minimikrav. Saknar arbetsplatsen kollektivavtal är det arbetstidslagens gränser som gäller fullt ut, utan möjlighet till lokala avvikelser.
Övertidsarbete och mertid för dig som jobbar deltid
Är du deltidsanställd gäller inte övertidsreglerna på samma sätt. Arbetar du utöver din avtalade arbetstid men fortfarande inom vad som räknas som en heltidstjänst kallas det mertid, inte övertidsarbete, och du har rätt till mertidsersättning snarare än övertidsersättning. Först när du arbetar mer än vad en heltidsanställning omfattar övergår tiden till att räknas som vanlig övertid med de tak som beskrivs ovan. Som timanställd gäller samma princip: övertidsersättning utgår först när månadens arbetade timmar passerar heltidsmåttet, vilket också påverkar hur exempelvis ob-tillägg och andra ersättningar räknas ut för obekväma arbetstider. Jourtid räknas dessutom separat och räknas inte som övertid, även om den kan ge egen kompensation enligt kollektivavtalet.
Är du medlem i facket? Så följer du upp att arbetsgivaren håller reglerna
Överskrider en arbetsgivare de lagstadgade taken utan giltigt tillstånd kan Arbetsmiljöverket besluta om sanktionsavgift, och den anställda kan i vissa fall ha rätt till ekonomisk kompensation utöver den ordinarie övertidsersättningen. Är du medlem i facket är den lokala fackklubben rätt ställe att börja om du är osäker på om arbetsgivaren följer reglerna, snarare än att själv försöka räkna ut om ett enskilt tillfälle är lagligt. Har arbetsplatsen kollektivavtal är det ofta facket som har bäst koll på om avvikelserna ryms inom de lokalt förhandlade gränserna.
Vanliga frågor och svar om hur mycket övertid man får jobba
Kortfattat: allmän övertid får tas ut med högst 50 timmar per månad och 200 timmar per år, extra övertid får tas ut med ytterligare högst 150 timmar per kalenderår efter överenskommelse med facket eller tillstånd från Arbetsmiljöverket, och den sammanlagda arbetstiden får i snitt inte överstiga 48 timmar per vecka. Har din arbetsplats kollektivavtal är det första stället att leta efter avvikande gränser, eftersom kollektivavtalet i praktiken styr betydligt fler arbetsplatser än lagens minimiregler gör på egen hand.
